torsdag 31 januari 2019

Reportern som hotades av imamen skulle inte ha gett sig

En reporter på Gefle Dagblad har nu hotats av imamen i den moské som ligger bredvid Nya Kastets skola i Gävle. När reportern var i skolan dök imamen upp och tre personer hotade reportern verbalt och med viftande knytnävar och reportern backade och tog bort bilden han hade tagit ur sin kamera. Det skulle han inte ha gjort tycker jag. Fegt! Men bilden gick att återställa berättar här Medievärlden och den är publicerad. Dock fick han med sig en ljudinspelning därifrån. Bra! Och reportern blev hela tiden filmad fast han sade att han inte ville det. Tidningen har nu polisanmält hotet från imamen. 

Det är tråkigt att det inte går att läsa Gefle Dagblads artiklar om detta. De döljs bakom en betalvägg. Det går inte heller att läsa kulturministerns kommentar mer än ordet "fruktansvärt". Jag har tidigare stöttat denna undersökande journalistik genom att skriva om granskningen av Abo Raad, som då beskrevs som islamismens ledare i Sverige. Han var imam i Gävle. Jag antar att han är det fortfarande. Han har beskrivits som nu som "en av världens största imamer" av ägaren till Nya Kastets skola. Skolan marknadsförs som en muslimsk skola i predikningar i moskén.

Det är trist när någon ställs i spetsen för en våldsam organisation och upphöjs till något gudalikt. Människor är inte sådana gudalika varelser. Inte ens Gud eller Allah är sådan. Vi har alla del av detta högre inom oss själva och meningen med livet, som jag ser det, är att utveckla detta så bra och långt vi förmår. Om vi använder alla våra förmågor kan vi nå långt. Men inte om vi underkastar oss män eller för den delen kvinnor, som tror att de har svaret på allt. 

Människans historia visar mot det individuella, som är det som utvecklas, när vi har slutat att kollektivt tro på något högre stående väsen, som bestämmer allt. Den kulturkrocken har blivit helt uppenbar i vårt samhälle i dag. Större delen av befolkningen tror på sig själva och att människor är de som kan lösa problemen. Medan vissa andra tror på en Gud/Allah som det gäller att underkasta sig samt hans prästerskap.

Det är nog bra med gamla skrifter som bibeln eller koranen som samlar gammal visdom, som ibland kan vara bra ännu i denna dag, men ännu bättre är att tänka själv. Den gamla fördomen att man inte får äta svinkött beror av att förr i tiden innan vi visste var trikiner var, blev människor sjuka av dessa djur. Att kvinnor ska dölja sig i slöjor och fotsida kläder beror av fördomen att män är som djur och inte kan hejda sig när de ser en kvinna i kort kjol.

I vårt land har kvinnorna länge varit starka. Redan min mormors generation styrde och ställde med karlarna och arbetsfördelningen var att morfar Gustaf fick göra de tunga jobben medan mormor Alma tog hand om de tio barn hon födde och gemensamt uppfostrades dessa barn till att arbeta och hjälpa till. Men tyvärr har jag också släktingar från den tiden, som tyckte så synd om afrikanerna, som inte hade Gud att lita till, att de stödde Evangeliska fosterlandsstiftelsen, som fortfarande i dag missionerar både i Afrika och Indien.

Jag vet att det jag säger går över huvudet på många människor. De flesta som är hjälplösa vill ha något stort och starkt att luta sig mot när det blåser. Och själv brukar jag prata med mina döda anhöriga när det kärvar till sig. Det hjälper absolut! Men det beror ju på att jag har del av dem inuti mig själv. Dock är det alltid jag som måste utföra allt här i den verkliga världen. Det kan inga döda göra. Och inte heller Gud eller Allah. 

Det är en så trist missuppfattning att mördare och självmordsbombare ska belönas när de kommer till paradiset efter döden. Här skrev jag om "Josef" från Göteborg som ville åka och bli martyr år 2015 så han hamnade i paradiset. Här skrev jag redan i juni 2014 om detta dilemma med alla som ville hit, som vi fortfarande dras med. Vårt eget paradis eller helvete skapar vi här på jorden.

Paradiset är belöningen också för mördare och självmordsbombare.
Det tror extrema muslimer.
Ett något irrationellt tänkande inom islam. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar